I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen.
- Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka!- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet.
Folket i byn tyckte mannen var tokig. Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vackra vildhästar.
- Vilken lycka! utbrast byborna. Tretton nya hästar, vilken lycka!- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka med 13 vildhästar.
Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet.
- Vilken olycka! ropade byborna. Din enda son har brutit benet. Vilken olycka! Hur ska det gå med gården? Vilken otur!- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet.
En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, eftersom hans ben var skadat.
- Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad men är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka!- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och era söner är i armén.
Taoistisk berättelse, tagen från ”fri från stress med mindfulness” skriven av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron
Underbar berättelse som får mig att fundera kring bekräftelsebehov. Ofta blir jag påverkad av andras bekräftelse/brist på bekräftelse,vilket den här mannen verkade underbart fri från.
SvaraRaderaÄr behov av bekräftelse ett hinder i personlig utveckling genom LOA? Jag funderar. Tack för berättelsen.
Behov av bekräftelse står i vägen för välbefinnande, vilket ger att det står i vägen då du vill skapa dig ett liv i harmoni. Det handlar om att ha fokus på sig själv och att ha ett öppet sinne. Att hitta till ett tillstånd där allt är som det är och det är bra, oavsett vad som händer och vad som är i det yttre. Då är du hemma.
RaderaSamtidigt tror jag att vi behöver våra relationer att det är därifrån behovet av bekräftelse kommer. Det lilla barnet speglar sig mot sin mamma och när barnet ler så ler mamman tillbaka. Barnet skriker det får mat, blöja med mera. Mycket i våra liv bygger på beroende av andra. Den frukost jag ätit idag tex har andra människor jobbat med på olika sätt.
RaderaJag undrar ibland om det finns ett jag utanför relationerna. Vi formas så mycket av våra relationer tycker jag. Bara detta att man som nyfödd föds så hjälplös. Få av oss klarar sig på en öde ö. Om man inte uppför sig lär sig koder kan man bli socialt utanför. Jag undrar om bekräftelsebehovet kan vara en överlevnadsmekanism. Mannen i berättelsen har dock nått en oerhörd mognad andligt. Han kan både vara bekräftad och stå för sig själv som jag ser det.
Att BEHÖVA bekräftelse är inte samma sak som att spegla sig i andra. Vi är sociala varelser och vi lär oss om oss själva genom att titta på vad vi är och vad andra är, genom att spegla oss och genom att se vad vi är och vad vi inte är. Men det är inte samma sak som att behöva bekräftelse. När man behöver något innebär det att vi mår dåligt om vi inte får det och då är vi ute i det yttre för att hitta vårt mående och vårt välbefinnande, och du ska alltid söka i ditt inre. Av den enkla anledningen att allt som finns i ditt yttre är förgängligt och du ska kunna skapa dig ett liv i harmoni genom det du redan har -dig själv och ditt nu.
RaderaDärför står behovet av bekräftelse i vägen för ditt välbefinnande. Det innebär inte att bekräftelse i sig är av ondo, det är behovet som är det. Och visst finns det ett du utanför relationerna, det är det du hittar när du tittar inåt, i ditt hjärta där ditt sanna Guds jag finns, din ande/själ.
Men precis som du säger så krävs det mognad att nå dit där mannen är därför att vi sedan dag ett i livet har lärt oss allt om oss själva genom andra, det är därför så många människor inte lever sina liv, de lever i en illusion av vad de är och därmed behöver. Det är det som gör att människor mår dåligt, man är inte sann mot sig själv därför att man inte lyssnar på sig själv, utan på andra. Men vem vet bäst vad du behöver? Du eller jag?
Tack för ditt svar som egentligen förtjänar ett eget blogginlägg.
SvaraRaderaJag vet bara en sak.
Det är roligt att leva och skapa.
Jag får väl lyfta upp det som ett eget inlägg. Och visst är det roligt att leva och skapa! Det är underbart. <3
RaderaVad härligt! =)
SvaraRaderaOch skönt att läsa denna berättelse, då jag med ett leende på läpparna och en bra känsla i magen, kan
säga att jag själv numera brukar tänka precis så som Mannen med Hästen gjorde!! =)
Och inte för att va "sån", men jag måste säga att jag tycker att majoriteten av alla människor, tänker som
byborna gjorde. Tycker inte du också att det är lite så?
Ganska många i alla fall! Men alla har vi våra vägar att vandra.
RaderaOch med ett till leende och en bra känsla, tror jag att jag kunde påverka en bekant på facebook i söndags, när
SvaraRaderahan skrev att han mådde dåligt av att semestern nu va slut för hans del och att han måste släpa sig till jobbet igen
på måndagen och så är det ett helt år tills det är semester igen osv.
då skrev jag att han ska istället tänka och känna sig tacksam och glad över att han har ett jobb att gå till varje dag,
så att han faktiskt KAN ta ut bestald semester VARJE år! =) Och så skrev jag att han istället skulle ta hopplasteg till jobbet! =)
Han skrattade och svarade att det låg nåt i det jag sa men att han inte kunde lova att ta hopplasteg till jobbet.
Jag svarade, att: Ok, men oavsett om han gör det eller inte, så kommer han med sannolikhet iaf att TÄNKA på det på måndagen
när han går till jobbet och då le för sig själv! =)
Där hoppas jag att jag vända hans negativa känsla lite iaf, hehe! ;)
Verkligen en underbar berättelse! Tack för den!
SvaraRaderakram silverloa
Tack själv för att du läser den, och tar dig tid att skriva här. <3
RaderaJag funderar på om inte byborna och den gamle mannen kan rymmas inom en och samma person. Dels inom en andlig utveckling från bybo till den vise mannen.
SvaraRaderaMen också hur det kan kännas vissa dagar.
Ibland är det lätt att vara som den gamle mannen för att sedan återvända till sin vana som bybo och det är okej. Byborna är inte så dumma alltid de heller. Det är en utmaning att utvecklas andligt och ändå lev a i världen.
Tänk vilken saga som får en att tänka och känna så mycket. Tack än en gång för den.
Visst är det väl så, livet går upp och ner och vissa dagar är det lättare än andra att hitta ett förhållningssätt som får en att må bra. Och ibland kan det vara lite gott att grotta ner sig i att må dåligt oxå. Allt fyller sin funktion.
Radera